..

Igår var det ju farsdag och det var nog den jobbigaste farsdagen jag varit med om..pratade faktiskt inte med min pappa änns har faktiskt inte pratat med honom sen jag fortfarande bodde hemma hos Amanda :/
En sak som jag har tänkt på mycket är hur det var för exakt ett år sen, det var faktiskt riktig bra hemma å inga bråk å så men så kom ju skrällen i början av December..jag kom hem från att ha varit hos min faster pappa kom å hämtade mig och när vi kommer hem sitter mamma och gråter och pratar i telefon jag fattade ingenting men det var iaf då pappa berättade att han lämnade oss eller aa han lämnade mamma men nu i efterhand känns det mera som att han lämnade oss alla.. 
Han åkte direkt hem till farfar&laila sen hörde han inte av sig på några dagar.
Det verkade ju som att mina föräldrar ändå skulle sluta som vänner men båda två tänkte för mycket på sig själva och nu kan dom inte vara i samma rum i mer än 2 minuter utan att bråka.
Mamma fick ju hela vårdnaden tillslut eftersom att när jag inte skötte mig och hade ett kriminellt beteende så gav min pappa upp och vi sa upp kontakten, vi träffades inte på 4 månader och när vi träffades började vi få bra kontakt igen men sen gjorde jag en sak fel och han ville inte ha med mig att göra längre sen hörde han av sig till mig en vecka senare men jag ville inte träffa honom igen efter att han sa upp kontakten med mig igen.
Men det är klart att jag älskar min pappa han fanns alltid där för mig när jag var ledsen och vi tyckte likadant om allting, det var liksom Emmeli&mamma också var det jag&pappa har alltid varit pappas lilla prinsessa men nu är det inte så längre och det är jobbigt eftersom att Emmeli och mamma fortfarande kommer bra överränns och dom har varandra men vem har jag liksom?
Jag har också tänkt på att när/om jag tar studenten, vem fan ska jag ha där?
min mamma eller pappa?
om jag har båda där så kommer det bli katastrof dom kommer bråka och det kommer bli jättejobbigt för mig..
och när jag gifter mig, ska jag verkligen ha pappa som följer mig till altaret?
eller ska jag kanske gå ensam?
eller Emmeli?
asså jag vet inte, på mitt bröllop kommer jag inte heller kunna ha båda mina föräldrar :/
 
kände bara att jag behövde skriva av mig lite och det här är sånt som jag ändå nån gång måste acceptera och lättare att acceptera om jag skriver ut det känner jag..

Kommentarer här!

Kommentera!:

You name here!:
Kommer ihåg dig!

E-post här!: (publiceras inte)

din bloggadress här!:

Din kommentar här!:

RSS 2.0